Bara en av tjugo fångar i koncentrationslägren överlevde.
Frankl har funderat över varför just han var en av dem. Han menar att av oerhörd vikt var att han tidigt bestämt sig för att i minnet återställa ett manuskript som han tvingats lämna ifrån sig.
Det var hans nödlina han klängde sig fast i. Trodde man inte på sin framtid, menar Frankl, så var man förlorad.
I och med sina tankar på sin fru och sitt manuskript hade han en framtid och något att leva för.
Han beskriver hur de fångar som tappade den här tron dukade under på bara några dagar.
En annan viktig anledning att han överlevde, menar Frankl, var att han tog på sig sitt lidande.
Att när en människa öppnar upp sig för sitt lidande på allvar, när hon tar på sig ”sitt kors”, kommer hon se en mängd möjligheter även i de svåraste situationer.
Det är i det här ljuset, menar Frankl, som man ska se Nietzsches citat ’det som inte dödar mig gör mig starkare’.
I motsats till Sartre så trodde han inte att det är upp till oss människor att skapa meningen med livet – eller att ’skapa vår egen essens’ som Sartre uttrycker det.
Han menar istället att det är upp till oss att upptäcka vad vår uppgift i livet är.
Man bör inte söka en absolut sanning.
Det finns inget svar på den generella frågan: – Vad är meningen med livet?
Varje människa har olika uppgifter inför livet, menar han, och den är olika för varje människa och kan också vara olika från dag till dag.
Frankl skriver att vårt moderna samhälle har gett oss en frihet med våra liv som ifall den inte backas upp av en djupare mening leder till olycka. Nutidsmänniskan förtärs i sin själsliga tomhet.
Mentalträning 