Funderar ofta över livet och hur det har utvecklats. Som person är jag väldigt vetgirig och vill jag veta något tar jag den långa vägen och söker evidensbaserad information, jag vill ärligt veta vad jag förmedlar och pratar om, det värsta jag vet är de självsäkra som läser rubrikerna på dagstidningar och drar sin egen förhastade slutsatser.
Vad jag har upptäckt är att det jag under årens sökande efter sanningen har funnit att den inte går att finna, men jag har kommit väldigt långt beträffande min kunskap inom många områden, det har medfört konflikter med omgivning eftersom jag ständigt ifrågasätter deras sanningsbild.
Med det vill jag tillägga att jag aldrig går i konflikt för att hävda att jag har rätt, eftersom alla har rätt att ha sina egna åsikter och värderingar, tyvärr så saknas mycket evidensbaserad fakta bakom allmänna åsikter, det går sällan att härleda till empiriska randomiserade studier, där man alltid har refensmaterial för att kunna få ett oberoende resultat. Så jag lämnar och går istället för att försöka övertyga någon som redan är färdigövertygad.
Det tragiska är att desto mer jag vet och utökar mitt med-vetande så distanseras mina vänner som inte utvecklas på samma sätt, den som har mycket goda kunskaper och inte följer den allmänna massan verkar bli mer eller mindre utesluten från flocken.
Att vara för upplyst i dessa dagar är en börda, det är helt enkelt enklare att följa sin flock och bli helt opersonlig, en bit i ett pussel och där alla ska passa in, jag tror att speciellt vi svenskar är oerhört naiva och fega, vi är så vana vid att bli styrda av vår regering och våra myndigheter att vi har slutat att ifrågasätta, vi kär ner huvudet i sanden och hoppas att stormen går över.
Mentalträning 