Sammanflätade: våra cellers arv
En mảnniska är en del av helheten, som vi kallar ”universum”, en del
som begränsas i tid och rum. Han upplever sig själy, sina tankar och
känslor – som något avskilt från resten – en sorts synvilla i medvetan-
det. Den här villfarelsen är ett slags fängelse för oss, som begränsar os
till vära personliga begär och till några få personer som står oss när-
mast. Var uppgift màste vara att befria oss själva frân detta fängelse
genom att utvidga vảr krets för medkänsla så att den innefattar alla
levande varelser och hela naturen i dess skönhet. Ingen klarar av detta
fullt ut, men strävandet mot ett sådant mål är i sig en del avfrigörelsen
och ett fundament för inre trygghet
Albert Einstein, citerad i New York Times, 29 mars, 1972